Historien om Nimbus ( kattjäveln ) långt inlägg

Nu måste jag göra ett sånt här inlägg, får fan hyper ryck på det här djuret som bor här :S det är fan inte en katt längre, mera monster.


För typ 4 år sen, när vi bestämde oss för att köpa en katt så var man ju såklart jätte glad och för att man skulle få en putti-nuttig-hårig-liten-sötsak. Som man skulle få klä ut i dockkläder & köra i dockvagnen med genom stan.. typ. Mamma ville inte ha en vanlig bondkatt uten en Brittisk korthår. Mjaaa tittade runt lite, och det är ju ett jäkla jobb med en ras katt tydligen. Iaf så hittade vi en uppfödare osv. Orkar inte dra hela historien, men vi köpte iaf en grå liten kattunge, skit söt. Den va kanske 8 veckor ? Han fick heta Nimbus. Tror mamma kom in i nån katt-period där, för hon ville skaffa en TILL ! en röd/orange. Man får tacka gudarna att vi inte gjorde det. För kan ju säga såhär.. ångrar nästan att vi skaffade EN katt.






I början när han va kattunge, men låt inte söt heten lura er! innerst inne va han säkert ond redan då.










Han va så mysig & söt. Brukade alltid ha lite små trevligt där i sitt rosa lilla hus :') vet vad ni tänker '' FAN VA SÖT '' jag veeet, visst VA han!... Under åren som gick så kan jag erkänna att jag lärde honom ett & annat, han blev bara vildare & vildare, som mig då. hihih men han lärde sig av den bästa (a)


Jag hade hamster på den tiden, som för övrigt levde i hundra år på övertid. Den dog fan aldrig :S Hon blev säkert 4 år lr nått. Söt va hon iaf ^^ min lilla Mysan tihih. Hon är begravd på Malmön förresten ;( RIP! <3 Nimbus älskade henne. -.-''









Han började ta till sig friheter & gjorde lite som han ville, han va i tonåren helt enkelt & sket i vad vi sa till honom.
( lägg märke till hans randiga svans.. EMO ! haha )

Jaa och sen när jag började lära honom självförsvar, alltså hur man bits, rivs osv. Det var då han blev RAMBO! :S och stackars jag fick bli försökskanin ;( 







hans rosa hur var inte längre hans favvo ställe, utan mera han träningslokal. Ja han bet sönder alla fönster & precis innan husets tak var påväg att rasa in så kastade mamma det. Då var det ändå fallfärdigt. ;(



hans bästa vän Mysan, fick vi gömma på olika ställen, för han ville äta upp henne. Med tiden blev han för fet för att ta sig fram på olika ställen, mammas fel, hon matade honom som om han vore ett fattigt barn i nigeria typ. :(

OCH NU!!! 4 år senare, så har sötnosen Nimbus förvandlats till ett 7 kilo tungt monster. Nu är det inte mysigt längre när han hoppar upp och lägger sig på en när man ska sova, det är inte alls mysigt när han bits ELLER rivs.
Det är sorgligt helt enkelt.



det där är MIN säng, han ligger RAKT över, ;( och jag har 1 & 20 säng. fatta fet.





fatta att få dom där ormtänderna intryckta i armen, eller i benet. inte skönt.





Ja asså han var ju söt till en början, men vad hände ? Det enda han gör om dagarna är att äta & sova. Det är iof lite lungt nu när det är så varmt för han ligger typ halvdöd överallt. Han sparar energi helt enkelt till natten, när solen är borta!! det är då helvetet kommer ;(

Ni vill inte veta vad han har gjort med mig dom senaste dagarna, typ 4 på morgonen ? Han kommer in, sätter sig på sängen, jamar som fan. Och jag ignorerar honom såklart, då blir han skitsur. Springer, och då menar jag SPRINGER, fort som fan ut från mitt rum, och han är ju så jävla klumpig och har liksom ingen koll på sin ben längre, Så varje gång han springer ut & in från mitt rum så slår han alltid i nånting.

VARJE gång slår han i dörren så hela rummet skakar, han '' råkade '' slå ner min sopkorg, hon råkade slå ner ett glas OCH min plattång. Ja han hann säkert springa ut & in 4 ggr på bara 30 sek. Jag trodde han skulle dö, men orkade inte bry mig. va för trött.

Jag är bara så jävla trött på honom helt enkelt. O__o man får ju knappt sova i det här huset längre. Det är fan tragiskt.  

// emss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0