move like a freak

Jag kan inte säga att allt var som förut. För det är det verkligen inte. Jag är inte den jag var då. För jag är någon heltannan. Men även fast tiden har gått, så kommer jag ingen vart. Jag är fast på samma plats som jag var fast på då. Har försökt att desperat tagit mig ur denna plats. Men halkar lika snabbt tillbaka. påvägen då jag desperat har försökt komma till en annan plats, så har jag bara gjort det svårare för mig själv. Jag gör bara samma plats ännu värre. Hoppet finns snart inte kvar, går snart tillbaka till så det var då. För då förstörde jag bara för mig själv inte andra också. 

Jag ångrar rätt mycket i mitt liv men ändå inte, som inte kan göras något åt. men försöker iaf glömma bort det. Men det är inte så lätt när jag helatiden får någon som stoppar mig vid försök att gå vidare. Samtidigt som jag är rädd för det nya. Jag är inte van vid det. För det har alltid vart så tryggt med det jag hade. ensamhet har jag inte haft på länge och har märkt att jag försökt undvika känslan. Helatiden gjort något som får mig det minsta trygghet. Även fast det har vart så fel, så egoistiskt. Jag har inte ens tänkt hur det känns hos andra eller verkar. helatiden vart självisk, bara för att gömma känslan. Ärligt talat vet jag knappt vad jag gjort de senaste månaderna. Har bara följt med tiden och tvingat mig själv till saker, på tron att jag ska må bättre. 

Men när jag kopplar av alla känslor, som jag gjort de senaste veckorna. Har jag kännt lycka på samma gång. Kännt att jag håller världen i mina händer. Det har flytigt på otroligt bra som det ska. Inte kännt något form av ilska. och om jag har det, så har jag gömt och glömt det så bra. För jag har verkligen levt dagarna med ett leende på läpparna. Det har hänt så mycket så jag inte behövt att tänka, så jag har bara gjort saker och inte tänkt det minsta vad det kan få för följder. 

Hur gör man när du känner lika mycket för två saker? din ena halva vill en sak medans den andra vill något annat. De sliter dig åt två olika håll. Du känner dig stressad att behöva välja något utav dem. Medans du väljer gör du bara illa folk du tycker om. Hur ska man veta vad man vill välja. När det står mellan de förflutna och framtiden. I det förflutna känner du tryggheten som du vet finns där, i framtiden känner du inget, för du vet inte hur det kommer att bli eller sluta? samtidigt som du undrar om det kommer bli bättre där, eller finns något bättre

Jag försöker hålla folk utanför, håller det mesta för mig själv. Men döm inte mig innan ni känner mig. Jag kan lova att jag är någon helt annan än i vissas tankar. därför har jag lärt mig att man aldrig ska döma folk, ge dom istället en chans. Men jag sabbar faktsikt saker rätt ofta, det kan ingen ta ifrån mig. Men inget är meningen, bara jag som inte lärt mig att man ska tänka innan man gör något. Inte lär jag mig direkt av mina misstag än heller? för jag gör ofta samma misstag. Behöver någon som ändrar mig. Eller behöver jag bara vara själv med mina underbara pinglor ett tag? för att förstå vad just mitt liv egentligen går ut på. 

Jag är aldrig den som deppar ihop. Jag har alltid fått lära mig att man aldrig ska tycka synd om sig själv. Så självisk får man inte bli. Man har två egna ben som man kan fixa till saker igen med. Så ett leende på läpparna på min sida kommer man alltid få se. Jag hatar att visa att man sjunkit under ytan. Vi alla är egentligen starka personer. Hur skulle vi annars klara oss genom livet? just nu känns det som livet är underbart även fast tankarna inte allts hänger med. Men det är skönt att bara slippa tänka, att bara få leva. Utan andras åsikter- för vad har de att säga om ditt liv;) fler borde ta hand om sina egna liv än andras. Alla skulle ha så mycket roligare då! tänk att vi bara lever ett liv! fler borde tänka som vi- att livet är en fest! man brukar ju säga att det blir så som man gör det till ;)   


//SARA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0