Bröllopet fick mig att tänka om.

Som sagt jobbade jag på ett bröllop igår som servitris förstås. Ibörjan kände jag att jag verkligen inte skulle orka 10 timmars jobb. Men tog mig i kragen och drog min sjuka kropp dit i vilket fall :) Där själva middagen & festen höll till var mer ut på landet i ett finare ladugårdshus med dubbel våning. Övervåningen var dukat till midaggen och gick i temat baby rosa och vitt, samt ljus blått. Och levande ljus täckte i princip hela salen. Otroligt vackert! På nedervåninghen var baren och dansgolvet där de på kvällen rocka loss kan jag lova er ;) Nej men allt flöt på under kvällen, och maten var hur god som helst! 
 
Alltså det var så himla fint allt. När de skulle köra bröllops dansen och jag stod i baren, jag kunde inte ens kolla för jag fick helt seriöst tårar. Så fick gå in till köket och gömma mig ett tag haha. Dom såg så lyckliga tillsammans...och jag har liksom alltid undra går det verkligen att hitta någon som man verkligen kommer älska livet  ut? alltså jag menar där du känner dig hemma helatiden, inte bara under en period? Jag själv har sagt att jag inte vill gifta mig, och det är bara för att jag är rädd för kärleken,det kan jag erkänna rakt ut nu. Jag är nog expert på att gömma mina känslor. 
 
Men när man såg det där förändrades ju saker och ting. Dock kommer jag fortsätta gömma/ stänga in mina känslor ett bra tag till, här i byarna ska inga barn bli gjorda kan jag ju lova iaf. Jag ska först göra det jag vill och om jag möter en riktig man påvägen så kan det nog vara min lilla prins, eller ;)? Nej men jag älskar kärleken egentligen, just nu är jag bara rädd för att jag ska hitta fel kille och att kärleken istället ska förstöra mina livsplaner. Om jag hittar någon som vill ta mig här ifrån jo visst jag tvekar inte en sekund jag följer med! men någon som drar i mina trådar till att stanna kvar här..det går absolut inte. 
 
En grej, om jag någonsin kommer gifta mig, så ska det vara utomlands, på en strand eller i en fin park, eller helt spontant på en olaglig plats i ett tempel eller typ högt upp i luften. Något speciellt iaf :) och hur fint som helst ska det vara! Nej men seriöst undra egentligen vem jag är om 5 år? och om jag är med någon då och isf vem det är? mmhm...
 
//Sara 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0